|
|
Indikatorer
|
|
Genom att slå samman trender för många fågelarter till en enda trend (en indikator) kan generella skeenden i naturen belysas på ett förenklat och överskådligt sätt. Nedan presenteras några fågelindikatorer för fåglar typiska för olika naturtyper som kan användas till att beskriva tillståndet för biologisk mångfald i allmänhet och fågellivet i synnerhet. I en indikator sammanfattas komplex information om en företeelse till ett enda lättförståeligt tal, ett tal som uppdateras med jämna mellanrum efterhand som ny information kommer till. De kanske bäst kända indikatorerna idag är aktievärldens index, såsom Dow Jones och Nasdaq. De data som presenteras här är från sommarens punktrutter 1975-2011 och ingår i EUs strukturella indikator "Population trends of farmland birds". Denna indikator är ett av få officiella mått på tillståndet för biologisk mångfald inom unionen. För jämförelsens skull är motsvarande indikatorer baserat på standardrutterna inritade (orange linje, start 1998). Som synes går det bättre enligt standardrutterna. Orsakerna till detta är inte helt klarlagda. En delförklaring är att standardrutterna täcker Norrland bättre och där har det gått generellt bättre för fåglarna. Sinsemellan ger dock indikatorerna samma bild - det går relativt sämst för jordbruksfåglarna och bäst för övriga vanliga fåglar. Svensk Fågeltaxerings siffror används också som indikatorer för de av Riksdagen antagna svenska miljömålen.
|
 |
Följande 14 arter ingår: buskskvätta, gulsparv, gulärla, hämpling, ladusvala, ortolansparv, pilfink, råka, stare, sånglärka, tofsvipa, törnskata, törnsångare, ängspiplärka
|
 |
Följande 21 arter ingår: domherre, dubbeltrast, entita, gransångare, grönsiska, grönsångare, kungsfågel, mindre hackspett, nötkråka, nötskrika, nötväcka, rödstjärt, skogsduva, sparvhök, spillkråka, svartmes, svartvit flugsnappare, talltita, tofsmes, trädkrypare, trädpiplärka
|
 |
Följande 45 arter ingår: bergfink, björktrast, blåmes, bofink, drillsnäppa, enkelbeckasin, grå flugsnappare, gråsiska, gråsparv, gräshoppssångare, grönfink, gröngöling, gärdsmyg, gök, göktyta, hussvala, härmsångare, järnsparv, kaja, koltrast, korp, kråka, lövsångare, näktergal, ormvråk, ringduva, rosenfink, rödhake, rödvingetrast, rörsångare, skata, stenskvätta, stjärtmes, större hackspett, svarthätta, sädesärla, sävsparv, sävsångare, talgoxe, taltrast, tornseglare, trädgårdssångare, trädlärka, turkduva, ärtsångare |
|
Under 2003 startade den europeiska intresseorganisation European Bird Census Council (EBCC) ett sameuropeiskt projekt för att i förenklad och sammanfattande form beskriva hur det går för de vanligaste fåglarna i Europa. Projektet kallas Pan-European Common Bird Monitoring Scheme. Trenderna hos fågelarter typiska för ett visst habitat, till exempel jordbrukslandskapet, summeras för alla länder till en enda trend, en indikator. Under 2004 togs ett beslut inom EU att den framtagna indikatorn för jordbrukslandskapets fåglar skall användas som ett sätt att spegla tillståndet för den biologiska mångfalden inom EU. Svenska fågelindikatorer enligt EU-standard Här presenterar vi motsvarande siffror enbart för Sverige, baserat på de urvals- och beräkningskriterier som används för hela Europa. Tre indikatorer har beräknats: Vanliga jordbruksfåglar (”Common farmland birds”), Vanliga skogsfåglar (”Common woodland birds”) samt Övriga vanliga fåglar (”All other common birds”). På europisk nivå har valts ut 124 arter, av vilka 33, 28 respektive 63 placerats i de tre grupperna ovan. Av dessa ingår i de svenska beräkningarna 13, 21 respektive 44. Att färre arter finns med i Sverige beror på att många saknas eller är för fåtaliga för att möjliggöra indexering. Grupptillhörighet har bestämts av den europeiska styrgruppen för Europa som helhet. Med jordbruksarter menas inte bara arter som är knutna till åkermark utan också fåglar knutna till betesmark. Det är uppenbart att man kan diskutera grupptillhörigheten för några av arterna, men vi har valt att behålla den europeiska standarden för jämförbarhetens skull. Indikatorerna bygger på trender för enskilda arter En art är inkluderad i de svenska indikatorerna ifall det finns tillräckligt med data för att beräkna ett TRIM index för samtliga år. Först har TRIM-index beräknats för varje art. Därefter har ett medelindex beräknats per år för alla arter. Medelindex är det geometriska medelvärdet, vilket gör att en dubblering av en art har samma påverkan på index som en halvering för en annan art. Så här läses diagrammen Varje indikator har satts till 1 för år 1998 (att detta år valts beror på att från detta år finns även information från standardrutterna). De tunna linjerna visar det intervall inom vilket det "sanna" värdet ligger och speglar alltså osäkerheten i indikatorns värde (95 % konfidensintervall för varje givet år i förhållande till startåret). Bara de vanliga fåglarna ingår Det är mycket viktigt att påpeka att dessa indikatorer innefattar de vanliga fåglarna. Inte minst för skogsfågelindex är detta viktigt, eftersom många av de arter som kräver äldre och orörd skog, eller skog med specifika kvaliteter (t.ex. lappmes, lavskrika, vissa hackspettar och ugglor) är relativt ovanliga och därför inte kommer med. Den engelska beteckningen är ”Common woodland birds”, inte ”Forest birds”, för att göra denna distinktion extra tydlig. ”Woodland” är bättre ämnat för den oftast triviala sekundära skog som återfinns i människans närhet. Sämst går det för jordbruksfåglarna. Även för de vanliga skogsfåglarna går det relativt dåligt. Att det inte bara går neråt för Sveriges fåglar visas av indikatorn Övriga vanliga fåglar (antingen habitatgeneralister eller arter som är knutna både till jordbruksmark och till skog). Även bland dessa arter finns det dock flera som det går dåligt för, till exempel gök, kråka och sävsparv. |